Imorgon gäller det. Allt ska ner på papper. Min fysik ska kunna läsas svart på vitt. Hur står det till med insidan egentligen?

Ja, fysiken kommer i alla fall att finnas på det där pappret. Hur hårt har benen jobbat? Hur illa är det ställt med den här tjejen? Men hur det är ställt med tankarna som rör sig, känslorna som svämmar upp när jag står där. Det kan den inte mäta. Det kan bara jag. Det är bara jag som vet, och så kommer det alltid att vara. Visst kan jag berätta. Men hur ska jag möjligtvis kunna förklara? Det är en strid som förigår i min hjärna. Två röster. Vem ska jag lyssna på?
Jag har skapat en bild i mitt huvud. En film som går på repeat. Där är jag framme. Jag är klar. Balansen är där. Fysiken är där. Lyckan är där. Jag vill gärna tro, att denna målbild kommer generera en gemensam tanke. En röst som kommer leda mig exakt ditt, på ett sätt eller ett annat. Striden i mitt inre kommer att nå sitt slut och jag jobbar ensam mot att nå mitt mål. Jag vill tro på detta, och därför väljer jag att göra det. Det ger mig en känsla av lugn. Just nu är det allt jag behöver.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mycket har hänt sen sist. Första mötet med Martin. Killen vet vad han snackar om. Det kändes som att det var dags att mjukstarta direkt. Sagt och gjort, periodisk fasta och promenader infördes. Det känns bra. Idag får jag mina scheman. Det kommer bli...

Så var det tydligen dags. Nedräkningen har börjat. Det är inte långt kvar nu. Inte långt kvar tills den riktiga nedräkningen ska börja. Först var jag överlycklig. Nästa dag livrädd. Till slut hamnade jag här, i en väntan på att det ska börja.    ...