Mycket har hänt sen sist. Första mötet med Martin. Killen vet vad han snackar om. Det kändes som att det var dags att mjukstarta direkt. Sagt och gjort, periodisk fasta och promenader infördes. Det känns bra. Idag får jag mina scheman. Det kommer bli tufft. Jag är redo.

Sitter just nu och tittar på en dokumentär; fat & back. Helt otroligt... häpnadsväckande! En australiensk PT gör det till hans nyårslöfte att gå upp från 80 till 120 kilo fram till sommaren, och sedan gå ner det igen tills nästa nyår. Att se honom växa så otroligt snabbt på bara ett halvår var skrämmande och fick mig att må riktigt dåligt. Han mådde så mycket sämre inte bara fysiskt utan även psykiskt. Mat han tidigare ansåg äckliga blev plötsligt något han inte kunde vara utan. Han började förneka sina dåliga vanor och skaffade tröst och mat då han mådde dåligt över den han hade blivit. Till slut svarade han inte längre på samtal och drog sig undan från sina vänner och familj. Skrämmande. Deprimerande. Det finns inte riktigt ord som beskriver vad jag kände när jag såg honom. Sedan vände jag mig till mig själv. Det senaste året har jag mått som sämst, nägonsin. Det har också varit året då jag vägt som mest i hela mitt liv. Det ÄR inget sammanträffande. Det är just därför det MÅSTE hända nu. För att jag ska kunna nå mina andra mål i livet måste jag börja här. Det finns inget annat. Måste jag ge upp någonting, so be it. Vad som helst kommer vara värt att må bra inifrån och ut.

Men jag känner självförtroende. Det kommer gå vägen. Det måste gå vägen. Jag dagdrömmer om mig själv och hur jag kommer se ut i sommar varje dag. Vad jag ska göra, hur jag ska se ut och hur jag ska känna mig. Jag vill dit så himla mycket. Och vad som helst kommer vara värt det. Det är nu jag ska göra min "& back", fast lite till och lite bättre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Imorgon gäller det. Allt ska ner på papper. Min fysik ska kunna läsas svart på vitt. Hur står det till med insidan egentligen? Ja, fysiken kommer i alla fall att finnas på det där pappret. Hur hårt har benen jobbat? Hur illa är det ställt med den ...

Så var det tydligen dags. Nedräkningen har börjat. Det är inte långt kvar nu. Inte långt kvar tills den riktiga nedräkningen ska börja. Först var jag överlycklig. Nästa dag livrädd. Till slut hamnade jag här, i en väntan på att det ska börja.    ...