Så var det tydligen dags. Nedräkningen har börjat. Det är inte långt kvar nu. Inte långt kvar tills den riktiga nedräkningen ska börja. Först var jag överlycklig. Nästa dag livrädd. Till slut hamnade jag här, i en väntan på att det ska börja. 

Den 28 december såg jag en sida tillhörande en personlig tränare. På sidan stod det "axon beach 2014" med stora bokstäver. 100 deltagare skulle sållas ut av vad som förväntades bli runt 3000 sökande. Det skulle bli tufft. Man var tvungen att vara beredd på en fight. Och man var tvungen att motivera varför just DU var mest lämpad för att ta den striden.

Sen hamnade jag där. Fingrarna rörde sig över tangentbordet och berättade en livshistoria som ingen riktigt visste om. Nu skulle en främling få veta. Men kanske det var värt det, tänk om det fungerar?

5 dagar senare fick jag ett svar. Det var dags. Jag var en av 100. Det skulle bli tufft. Man skulle bli tvungen att offra. Men det skulle vara värt det. Beskedet var 5 månader av hårt slit. Jag såg det som 5 månader fyllda med vilja om att en gång för alla ta tag i det här snuskiga begäret. Komma i balans. Fylla livet med annat än tankar om att en gång kunna vara.. nöjd. Bara nöjd. Men innan dess skulle ALLT ska kretsa kring detta. Det måste bli så. Jag måste hitta balansen, och för att komma dit krävs en strid som jag aldrig tagit mig ann på riktigt innan. Men sen, sen måste jag stå på vågbrädan själv. Balansera för mitt liv. Jag kommer vippa över åt något håll både en och två gånger. Men det är just då styrkan kommer in. Motivationen och viljan. Det allra tuffaste. Det som avgör om man ska falla eller lyckas. Ställ dig upp igen, varje gång. Börja om på nytt om du måste. Då kommer det gå. Jag kommer att lyckas. Jag är redo!